byxa

På riktigt, vad är grejen med att inte förstå andra människor? Varför ska man börja bråka över en liten sak? Varför ska man offra vänskap för ett litet svek? Får vi inte lov att fela? Är vi dåliga vänner om vi felar i vänskapen? Jag undrar. Jag undrar så mycket, men det finns inget svar på mina frågor. Jag gör fel hela tiden. Jag lär mig inte efter första gången. Det har min pappa märkt under mina snart 17 år på jorden. Han säger åt mig hela tiden, men jag lär mig aldrig. Det åker in i ena örat och ut i andra. Jag är en oansvarig tonåring med lite hyfs.
Jag försöker skärpa till mig, men ändå gör jag snedsteg. Jag glömmer saker och berättar saker jag inte ska. Jag är en tjej, jag gillar att prata om helt ointressanta saker för människor som inte bryr sig ett skvatt om vad jag har att säga. Ändå gör jag det. Är det spänningen jag vill åt, eller har jag svårt att få in saker i min lilla hjärna?

Ingen är perfekt, verkligen inte jag.