BETONGKEPA OCH MÄN
Det finns dagar då man bara släpper allt och bara kör på. Den dagen tog jag och Annika i fredag. Mest jag, tror jag. Vi hade besluts ångest över vart vi skulle "släppa lös" på. Men det löste sig. Pang på jägern och cider. Sedan upprepade det sig så ett x-antal gånger.
Jag blev, utkastad. Hahaha. Aldrig hänt förut men nu jäklar. Hur akward är inte det? Iallafall, så jag blev tvungen att gå till Annika och våra två medkompanjoner och säga att jag måste gå. Men då tog vi alla kosan och drog hem till ena kompanjonen. Somnade som en stock och vaknade upp i panik över vart jag befann mig. Men det löste sig.
Sedan var det bara att gå och jobba. Skönt. Betongkepan var så jäkla tung.
Men jag hade kul!
Kommentarer
Trackback