byxa

Promenerade nyss från jobbet till södra station som nästan alla dagar. Och jag går och ler. Ler åt solen, åt min lediga helg, åt min tatuering imorgon, åt att Emelie ska firas på lördag. Allt känns bra. Så jag ler. Men är det inte lite fånigt att gå och le? Jag kände mig rätt fånig men jag är ju så löjligt glad så det går ju inte att hålla inne. Nu ska jag snart ta tåget hem och jag kommer le hela vägen hem!