MASSOR AV FRÅGOR
"Jag vet hur bra vi är tillsammans och för det är jag redo att gå emot alla. Jag bryr mig inte så länge jag har dig."
Det här kan vara det konstigaste jag läst på länge. Vem offrar livslånga vänskaper för ett förhållande som varat i några månader?
Vem väljer att gå emot folk som har funnits där hela ens liv för att man är kär. Är det rätt? Eller är det okej, för att det finns en chans att den man är tillsammans med just då möjligtvis kan vara den man kommer spendera resten av livet med?
Jag personligen har inget problem med hon som skrev detta. Men jag har problem med innebörden av det hon skriver. Jag älskar den tjejen som en egen syster.
Men, är det värt att älska någon som skulle klippa av trådarna om man sa något illa om hennes förhållande?
Sen jag började gymnasiet har man stött på bra människor och dåliga. Fler dåliga än bra. Det finns som här bra som man kan vara ifrån i flera veckor men när man träffas så är allt som vanligt. Man har lika kul som man hade för flera veckor sedan och tappar aldrig den där gnistna.
Sen finns det dom där dåliga. Som bara kan klippa trådarna när som helst. Nu säger jag inte att hon jag pratade om där uppe är en sådan. Absolut inte. Hon är en av dom bästa. Och jag vet inte egentligen om hon syftar på något som mig eller någon annan "random" i hennes text. Men jag tolkar det som någon som mig eftersom hon reagerar så kraftigt på det och skriver det i hennes blogg.
Men dom där dåliga som sagt, som egentligen inte bryr sig. Som bara hör av sig när dom behöver något. Som bara hör av sig om dom blivit av med sina andra vänner. Är det en riktig vän?
Jag anser då inte att det är en riktig vän. För mig är det en bekant, om ens det.
Det finns dom som ger upp många vänskaper just på grund av kärlek. Många som går bakom deras vänners ryggar för att dom tror att dom finner den fina kärleken. Men är det en fin kärlek om man måste gå runt en väns rygg? Är det inte bara feghet och rent av otrevligt?
Är det okej, att offra allt för kärlek? Eller är det bara jag som prioriterar mina vänner och familj, framför allt?
När jag blir 30 och kanske börjar stadga mig så kommer ju min kärlek bli min familj. Då är den ju allt för mig. Men, innan det? Dom man tycker om just nu? Vad betyder dom?
Vad betyder han som jag tycker så mycket om att prata med?
Vad händer om han är den rätta men jag tänker "han är bara en för stunden, den riktiga kommer senare i livet". Det är så omöjligt ibland att prioritera. Men jag brukar tänka "vem har jag mest kärlek med?".
Jag skulle offra alla mina ragg (nu låter det väldigt slampigt här men bara för att förklara) för Annika. Hon ger mig så mycket i livet just nu så jag skulle offra alla som bara gör mig glad för stunden för henne. Hon är den källan som gör mig glad när som helst på dygnet. Och några människor har ju sin respektive som jag har min Annika.
Men då är ju frågan också, vem väljer man först? Annika, eller sin respektive?
Hur kan man "mäta" vem som är bäst om man tycker om båda lika mycket?
Den som ger en bäst stöd när man är ledsen?
Den som tillfredsställer en bäst?
Den som alltid finns där med en axel att gråta på?
Eller är det bara, den man tycker om bäst, just nu?
Jag är då helt lost just nu.
Jag älskar mina vänner. Allihopa. För deras fina egenskaper. Alla har dom sin egna speciella egenskap. Och jag skulle aldrig välja någon som varit i mitt liv för en stund före mina fina vänner.
Så med det vill jag säga att, jag älskar mina vänner.
Kommentarer
Postat av: Annica
Fan va bra skrivet först o främst syster o fint.O tro mej jag vet att inget i värden är värt att vända sina vänner el familj ryggen för.Jag vet ju :( Har äntligen fått tillbaka er min ÄLSKADE familj o jag släpper ER inte igen för ngt.O pojkvänner kommer o går men vänner (riktiga) O familjen består!! Älskar dej min sockertopp puss o kram
Postat av: Jessica
Tack så mycket :)
Ja, riktiga människor består helt klart! Och du behöver inte vara orolig för att förlora oss :) så lätt släpper vi inte taget om dig! KRAM
Trackback