all hail the heartbreaker

Det fungerade inte att vara i skolan. Hann vara i skolan en timme.. sedan kom alla tankarna om Gammelmormor ruschandes förbi. Som tur fanns Sarah där som kunde ta hand om mig och övertalade mig om att jag kunde åka hem för jag skulle ändå bara gråta igen om jag stannade kvar.
Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det känns bara så himla tomt. Det kanske ni tycker är konstigt eftersom jag inte var med Gammelmormor varje dag, men man visste iaf att hon fanns där i hennes lägenhet i Bagarmossen, eller som på sista tiden, på rehabeliteringshemmet.

Jag skulle göra sjukt mycket för att få tillbaka henne, hel och frisk.

Känns som det enda som lugnar ned mig är att vara i mitt rum.. vet inte varför.. bara vara hemma hjälper. Att ha mor i närheten det är en trygghet. I skolan är allt så dystert och då blir det bara värre.
Nästa försök: imorgon.

image353image355image356
image357image358

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback