Tankar mest.
En sak som jag har kommit på är att jag hatar, eller.. kanske rättare sagt avskyr att vänta. Vänta är nog det tråkigaste finns. Att sitta i ett väntrum och bara låta tiden gå förbi och stirra på en ful klocka. Ofast har klockan en sådan där ful åtta som ser ut som en katt utan svans och ögon och sånt. Fyran är alltid som en dator fyra. Jag tror att mer än hälften i Sverige och andra länder skriver en fyra på "det andra sättet" så det ser ut som ett h upp och ner.
Min farmor ligger och kollar på en sådan klocka dag ut och dag in nu för tiden. Hon ligger på sjukhus för att hon är svag i kroppen efter att hon och farfar krockade med en timmer bil. Okej, det verkar rätt skönt att bara ligga i en säng hela tiden.. men lite uttjatande måste det ju bli. Det måste ju börja kännas väldigt onödigt och slöseri på tid att bara ligga där. Om man har en störande rum kompis, som farmor har, så blir det ju ännu jobbigare? Farmors rum kompis pratar i sömnen och säger "hallå? haallåå? haallååå?" eller frågar om någon Ferra eller något liknande kan öppna dörren åt mamma. Jag tror att hon drömmer att hon träffar sin släkt eller något. Skum är hon iallafall. Skönt för farmor att dom ger den tanten morfin och sånt så hon somnar så farmor kan få det lugnt och skönt. Jag ska nog åka och hälsa på farmor i helgen. På söndag kanske. Jag vet inte. Jag saknar henne.
Jag besökte min farfar idag. Han är svag. Det är väldigt jobbigt att se honom lida sådär. Fast han hänger i ändå. När jag och mamma kom körandes på vägen så stod han och skotta, även fast han inte ska, eller får, för hans hjärta är svagt. Min farfar är en väldigt stor förebild. Idag berättade han om att han fick, eller var nära, på att sitta i ett millitärfängelse för han inte sa hej till en såndär "officer" (?) och då skulle han sitta i deras fängelse. Fast den över farfars chef hade sagt att han skulle åka och ta med sig färgburkar, så han blev fundersam om han verkligen skulle sitta i det där fängelset eller inte. Men när han skulle till fängelset så frågade han som vaktade om han skulle bry sig om han var där. Då fick han svaret "Jag skiter väl i vad du gör". Så han åkte iväg med färgburkarna istället.
Han har även rest himla mycket. Varit i Afrika och massa spännande länder.
Han har alltid varit pigg och allärt och alltid varit både snäll och sträng, på ett bra sätt, och det är nog därför jag alltid hjälper folk som behöver hjälp. Det spelar ingen roll för mig hur dumma eller så, dom behöver hjälp och jag kan ge dom hjälp.
Farmor och farfar är mina stora förebilder och min gammelmormor för att hon körde bil när hon var 80 år och hon städar och putsar fortf. alla hennes 123456 porslins saker.
Min pappa är också en förebild för att han visar mig att man kan jobba hårt även om man inte vill det.
Min mamma hon är nog den som fått mig att bli så öppen och gjort så jag kan umgås med alla och inte bara med vissa. Min mamma är verkligen inte sträng som vissas mammor. Det är jag väldigt glad över.
Jag skulle inte klara mig utan någon av dom här. Fast.. jag antar att jag någongång måste klara mig utan dom. Men tack vare deras berättelser och att dom lärt mig så mycket så kommer det nog att gå helt okej.
Min farmor ligger och kollar på en sådan klocka dag ut och dag in nu för tiden. Hon ligger på sjukhus för att hon är svag i kroppen efter att hon och farfar krockade med en timmer bil. Okej, det verkar rätt skönt att bara ligga i en säng hela tiden.. men lite uttjatande måste det ju bli. Det måste ju börja kännas väldigt onödigt och slöseri på tid att bara ligga där. Om man har en störande rum kompis, som farmor har, så blir det ju ännu jobbigare? Farmors rum kompis pratar i sömnen och säger "hallå? haallåå? haallååå?" eller frågar om någon Ferra eller något liknande kan öppna dörren åt mamma. Jag tror att hon drömmer att hon träffar sin släkt eller något. Skum är hon iallafall. Skönt för farmor att dom ger den tanten morfin och sånt så hon somnar så farmor kan få det lugnt och skönt. Jag ska nog åka och hälsa på farmor i helgen. På söndag kanske. Jag vet inte. Jag saknar henne.
Jag besökte min farfar idag. Han är svag. Det är väldigt jobbigt att se honom lida sådär. Fast han hänger i ändå. När jag och mamma kom körandes på vägen så stod han och skotta, även fast han inte ska, eller får, för hans hjärta är svagt. Min farfar är en väldigt stor förebild. Idag berättade han om att han fick, eller var nära, på att sitta i ett millitärfängelse för han inte sa hej till en såndär "officer" (?) och då skulle han sitta i deras fängelse. Fast den över farfars chef hade sagt att han skulle åka och ta med sig färgburkar, så han blev fundersam om han verkligen skulle sitta i det där fängelset eller inte. Men när han skulle till fängelset så frågade han som vaktade om han skulle bry sig om han var där. Då fick han svaret "Jag skiter väl i vad du gör". Så han åkte iväg med färgburkarna istället.
Han har även rest himla mycket. Varit i Afrika och massa spännande länder.
Han har alltid varit pigg och allärt och alltid varit både snäll och sträng, på ett bra sätt, och det är nog därför jag alltid hjälper folk som behöver hjälp. Det spelar ingen roll för mig hur dumma eller så, dom behöver hjälp och jag kan ge dom hjälp.
Farmor och farfar är mina stora förebilder och min gammelmormor för att hon körde bil när hon var 80 år och hon städar och putsar fortf. alla hennes 123456 porslins saker.
Min pappa är också en förebild för att han visar mig att man kan jobba hårt även om man inte vill det.
Min mamma hon är nog den som fått mig att bli så öppen och gjort så jag kan umgås med alla och inte bara med vissa. Min mamma är verkligen inte sträng som vissas mammor. Det är jag väldigt glad över.
Jag skulle inte klara mig utan någon av dom här. Fast.. jag antar att jag någongång måste klara mig utan dom. Men tack vare deras berättelser och att dom lärt mig så mycket så kommer det nog att gå helt okej.